SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
un`derordning substantiv ~en ~ar under|­ordn·ing·en1grupp av likartade före­teelser som ut­gör en enhetlig grupp på lägre nivå i en hierarki i vetenskapliga samman­hangvetenskapl.hajfiskar är en underordning av brosk­fiskarnaen underordning (av ngt)sedan 18232samman­fogning av huvud­sats och bi­sats språkvet.underordning med hjälp av ”eftersom”underordning (av ngt)sedan 1898