SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
unn`a verb ~de ~t, perf. part. ibl. unt unn·argärna låta få ngt komm.JFRcohyponymförunna missunnavi unnar er allt gottdet är dig väl unt att ta semesterspec. med avs. på ngt som upp­fattas som en rimlig belöning e.d.ofta refl. unna sig fem minuters vilaalla unnade NN segernunna ngn ngt/att+Vsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. unna ’tycka om; önska lycka; unna’; gemens. germ. ord av o­visst urspr.; besl. med gunst, ynnest Subst.:vbid1-377134unnande