SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`amma verb ~de ~t upp|­amm·arlyckas åstad­komma och vidmakt­hålla viss in­ställning e.d. NollJFRcohyponymuppdriva regeringen försökte uppamma nationalistiska stämningaruppamma ngtsedan ca 1790 i bildl. bem.till 2amma Subst.:vbid1-377174uppammande, vbid2-377174uppamning