SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`bjuda verb uppbjöd uppbjudit uppbjuden uppbjudna, pres. uppbjuder upp|­bjud·er(lyckas) ta fram och ut­nyttja de sista och mest svår­åtkomliga resurserna e.d. (på visst om­råde) Nolluppbjuda sina sista krafteruppbjuda hela sin vilje­styrkauppbjuda ngtsedan 1839jfr fornsv. upbiudha ’hem­bjuda (till köp åt släktingar)’ Subst.:uppbjudande