SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`fart substantiv ~en ~er upp|­fart·enkortare väg som leder fram till viss större väg eller an­läggning trafik.JFRcohyponympåfart uppfartsrampuppfarten till bronuppfarten till herr­gårdenen uppfart (till ngt)sedan 1834