SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`fostran substantiv, best. f. ~, n-genus upp|­fostr·andet att upp­fostra Nollhan fick en fri och modern uppfostranhon satsade sin mesta tid på barnens uppfostranofta om resultatethon har den bästa uppfostranuppfostran (av ngn) (till ngn/ngt/att+V)sedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. upfostran