SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`förande substantiv ~t ~n upp|­för·and·et1sätt att bete sig komm.pedag.JFRcohyponymvandel barnens uppförandetack vare gott uppförande kunde fången fri­ges efter två årsedan 17272fram­förande av sceniskt (vanligen musikaliskt) verk scen.uruppförandeett bejublat uppförande av symfoninuppförande (av ngt)sedan 1799