SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`hetsa verb ~de ~t upp|­hets·arofta lös förb., sehetsa upp egga till hat, vrede, å­trå e.d. komm.han blev upphetsad av hennes kyssaräv. försvagatvanligen pres. part. skämts.symfonin till­hör inte Mozarts mer upphetsande verkupphetsa ngnsedan 1561Subst.:vbid1-378003upphetsande, upphetsning