SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`mäta verb uppmätte uppmätt, pres. uppmäter upp|­mät·er1ofta lös förb., semäta upp 1 fast­ställa måtten hos ngt mått.kastet uppmättes till 75 meteruppmäta ngt (till ngt)sedan 1492Stockholms stads tänkeböckerfornsv. upmäta 2ofta lös förb., semäta upp 2 iordning­ställa viss mängd av ngt mått.uppmäta gardinlängderuppmäta ngtsedan 1492Stockholms stads tänkeböckerSubst.:vbid1-378691uppmätande, vbid2-378691uppmätning