SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`rop substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en upp|­rop·et1kontroll av när­varo genom upp­läsning av namn var­vid de när­varande ger sig till känna; särsk. i skolsammanhang pedag.namnuppropförrätta upprophålla upprophöst­terminen startade med upprop den 20 augustisedan 1757jfr äldre sv. uprop ’upp­maning’ 2offentlig upp­maning till engagemang ofta för nöd­ställda människor samh.valuppropstå bak­om ett uppropunder­teckna ett uppropi uppropet om­bads all­mänheten skänka kläder till flykting­hjälpenett upprop (för/mot/ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1522Peder Månssons Strids-Konst och Strids-Lag3auktion på värde­papper vid fond­börs var­vid säljare efter hand sänker och köpare efter hand höjer sina resp. bud mest histor.ekon.börsuppropsedan 1926