SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`ror substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en upp|­ror·et(organiserat och inte till­fälligt) an­grepp mot stats­makten av ngn grupp i samma land vanligen av våldsamt slag, med syfte att störta regeringen el. ändra det politiska systemet samh.JFRcohyponymrevoltcohyponymupplopp 1 upprorsandaupprorsförsökupprorssignalupprorsstämningett väpnat upprorgöra upprorregeringen försökte kväsa upproretupproret slogs brutalt nedäv. försvagat i icke-politiska samman­hang och mindre skalahela klassen var i upprori ton­åren gjorde hon uppror mot föräldrarnaäv. bildligthavet var i upprorett uppror (mot ngn/ngt)sedan 1524av lågty. upror med samma betydelse, till ror ’rörelse’; besl. med 2röra