SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`sluka verb ~de ~t upp|­sluk·arvanligen pass. och part. helt inne­sluta i sig om större före­teelse med avs. på mindre Nollbåten uppslukades av dimmanofta abstraktett allt uppslukande intresseuppsluka ngn/ngtsom uppslukad av jordensejord 2 sedan ca 1480–1500Helige Bernhards Skrifterfornsv. upsluka Subst.:vbid1-379339uppslukande, vbid2-379339uppslukning