SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`slutning substantiv ~en upp|­slut·ning·en1del­tagande av visst an­tal personer i möte e.d.; särsk. som tecken på lojalitet sociol.det var god uppslutning på mötetäv. om moraliskt stöd för åt­gärd, ut­talande e.d.den breda uppslutningen bak­om den svenska välfärds­politikenuppslutning (bakom/kring ngn/ngt)sedan 1917till sluta i bet. ’förena’ 2behandling av svår­lösligt ämne så att det blir lösligt kem.uppslutning av metallegeringar kan ske med salpeter­syrauppslutning (av ngt)sedan 18883över­gång från smalare formering till bredare mil.mil.kolonnen genom­förde uppslutningsedan 1707