SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`söka verb uppsökte uppsökt, pres. uppsöker upp|­sök·eräv. lös förb., sesöka upp ta kontakt med ngn som tillhanda­håller viss tjänst e.d. Nolluppsöka läkareäv.(bege sig till och) besöka han uppsökte en gammal vänäv. med avs. på service­inrättning e.d.uppsöka en toalettuppsöka ngn/ngtsedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. upsökia Subst.:uppsökande, vbid2-379726uppsökning