SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
upp`växa verb uppväxte, uppvuxit el. uppväxt, uppvuxen el. uppväxt, uppvuxna el. uppväxta, pres. uppväxer upp|­väx·ervanligen lös förb., seväxa upp 2 ut­vecklas från barn till vuxen släkt.det uppväxande släktetuppväxa (ngnstans) (TID), uppväxa (till ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. upvaxa; till växa Subst.:vbid1-380067uppväxande; uppväxt