SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ursäkta sig [u`rsäktael.ursäk´ta] verb ursäktade ursäktat ur|­säkt·arbe om ur­säkt för o­lämpligt beteende, miss­lyckande e.d. komm.hon ursäktade sig för fadäsenäv.an­föra som skäl för visst beteende hon gick tidigt från festen och ursäktade sig med att barnen var ensamma hemmaursäkta sig (för ngt/SATS) (med ngt/SATS)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. ur­säkta sik Subst.:vbid1-380981ursäktande; ursäkt