SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
usurpa`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] usurp·at·or·erperson som usurperat ngt särsk. makt över en stat mest vid beskrivning av äldre förh.samh.yrk.Napoleon har ofta kallats usurpatoren usurpator (av ngt)sedan ca 1740