SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
usurpe´ra verb ~de ~t usurp·er·ar●egen­mäktigt ta sig rätten till makt över ngt, särsk. stat formelltsamh.den lilla grupp runt generalen som usurperat makten○äv. med avs. på egendom etc.jorden hade o­riktigt usurperats av fidei­kommissenusurpera ngtsedan 1631av lat. usurpa´re ’ta i besittning’, till u´sus ’bruk’ Subst.:vbid1-381143usurperande, vbid2-381143usurpering; vbid3-381143usurpation