SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tfalla verb utföll utfallit utfallen utfallna, pres. utfaller ut|­fall·er1äv. lös förb., sefalla ut 2 (råka) få till resultat Nolljäm­förelsen utföll inte till hans för­delmycket beror på hur förhandlingarna utfaller○spec. i fråga om helt slumpmässigt skeendelotten utföll med 100 000 kronor i vinstutfalla SÄTT, utfalla med ngtsedan 16582förfalla till ut­betalning ekon.utfallande belopputfallasedan 1697Subst.:vbid1-381791utfallande; utfall (till 1)