SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tkastare substantiv ~n äv. vard. utkastarn, plur. ~, best. plur. utkastarna ut|­kast·ar·en1person som vaktar entré­dörr till all­män nöjes­lokal och av­gör vem som ska av­visas (och verk­ställer det) ngt vard.serv.yrk.JFRcohyponymordningsvakt sedan 19102an­ordning för vattenuttag som är monterad på ut­sidan av hus och som man kan koppla slang, vatten­spridare o.d. till Nollvattenutkastaresedan 1887