SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
u`tmark substantiv ~en ~er ut|­mark·enofta plur. mark på längre av­stånd från hemman, som inte ut­görs av åker eller äng jordbr.SYN.synonymutäga ofta bildligt om mindre centralt el. o­utforskat (abstrakt) om­rådeibl. ned­sätt.JFRcohyponymutkant i kunskapens utmarkerpartiet arbetade med metoder som kunde hän­föras till demokratins utmarkersedan 1402öppet brev utfärdat av riddaren Tord Petersson om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ut­mark