SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vagabond [-bån´del.-båŋ´d] substantiv ~en ~er vagabond·enperson som för ett kring­vandrande liv, utan fast bo­stad eller arbete ofta med fram­hävande av frihet, o­bundenhet etc. psykol.yrk.JFRcohyponymluffarecohyponymlandstrykare sedan 1751; 1664: vagabundav fra. vagabond med samma betydelse; till lat. vagabun´dus ’kring­strövande’; till vag