SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1va`ra substantiv ~n varor var·anofta plur. (konkret) före­teelse som är eller kan vara före­mål för handel vanligen om (typ av) till­verkat före­mål men äv. all­männare handel.varuhusvarulagervaruprovfärskvarahandelsvaraimportvaralockvararåvarastarkvarorvaror och tjänsterefter­frågan på svensk­tillverkade varorvi för inte den varanäv. om abstrakta före­teelser, spec. med fram­hävande av det en­sidigt affärsmässigai det moderna sam­hället blir även kärleken en varaibl. äv. (skämts.) utan betoning av affärsmässighettristess ― tror du att du får mindre av den varan om du blir ensam?korta varorsy­behörsamt underkläder o. d.tala för varanrekommendera ngtförsäljaren var bra på att tala för varan och jag var ganska lättövertalad äkta varaingen förfalskningdet visade sig att tavlan var äkta vara sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vara; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr software
2va`ra substantiv, ingen böjning Nollta sig till varaakta signgt åld.enligt Bondepraktikan finns det dagar på året då man sär­skilt bör ta sig till vara ta till varata hand om (och ut­nyttja)att ta till vara fisk­skinn är en gammal hantverks­tradition ta vara på ngn/ngtse till att ngn/ngt inte förstörsutan bevaras och vårdashon ser ett stort sam­hälleligt intresse i att ta vara på den resurs som pensionärerna ut­gör sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. taka sigh til vara; samma ord som isl. var­i ’försiktighet’
3va`ra substantiv ~t var·atdet som existerar el. kan tänkas fil.fil.(gälla) ngts vara eller icke vara(gälla) ngts (fort­satta) existensdet gällde före­tagets fort­satta vara eller icke vara under låg­konjunkturen sedan ca 1720till 4vara Varats olidliga lätthet.Titel på roman (äv. filmatiserad) av den tjeckiske författaren Milan Kundera (1984)
4va`ra verb var varit, pres. är, pres. konjunktiv vare, pret. konjunktiv vore var·it1befinna sig på viss plats, under kortare el. längre tid NollJFRcohyponymvistas hon är hos mor­morhan är hemma i­daghar du varit i London?tåget är frammelocket är påhon var inte på arbetet i­gårbada gärna men var inte i för längeäv. i ut­tryck som an­ger tidförevaralunchen är klockan ettsemestern är i julifesten är på sön­dagäv. med förbleknad rums- el. tidsbetydelse el. bildligtfinnas eller före­komma det har varit förhandlingar hela dagenNN är på vår sidadet är inte längre något mellan demäv. i absolut an­vändning och all­männare i fråga om befintlighet i verkligheten, världen etc.finnas till eller existera hon ville ingen­ting göra, bara varaom inte du hade varit ...i tider som varitspec. i ett ut­tryck för att ngn döttåld.vår käre NN är inte meräv. med ton­vikt på fort­satt existens i o­förändrat skick, i fråga om ngt på­börjat el. planerat som inte verk­ställs o.d.; om före­teelse el. förhållandei vissa ut­tryck vill du inte så får det varanu får det vara med den sakenresan får vara till en annan gångspec. äv.bete sig eller förhålla sig genom sitt sätt att vara vann han allas sympatisäg som det är!vara (ngnstans) (TID)låta ngn/ngt varaselåta 3 vara i framkant(en)seframkant vara under ngns färlasefärla sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform uaRin (pret. konjunktiv), vanligen övriga runformer uaR, uas (pret.), fornsv. vära, vara; gemens. germ. ord med grundbet. ’vistas; bo; stanna’; jfr frånvaro, närvaro, ety386938vare (sig)lse 2i förb. med adjektiv kunna beskrivas som ngn/ngt; vanligen i fråga om egenskaper el. till­stånd av varaktigare slag NollJFRcohyponymutgöra vara friskvara gladkorpen är svartbilen är rostigdet vore skönt att leva nära naturenäv. i fråga om till­fälliga till­stånd, samman­hang o.d.ofta i förb. med prep.uttr., adv. el. inf. han är på språng till affärenhon är med barnhan är att beklagafrågan är att besvara på följande sättingen förbättring är att väntaäv. i fråga om ur­sprung, material etc.skruven är av rost­fritt stålhan är från Skånehon var av kungligt blodproblemet är av annan typtexten är av Goethe och musiken av Schuberthan är av hårt virkespec. som hjälp­verb för att an­ge full­bordad rörelse e.d.JFRcohyponym2ha 9 han är ut­gångenhon är gången till kyrkanvara ADJ/att+V, vara SÄTT, vara av/från ngtvara lika som bärvara till förväxling likasystrarna var lika som bär vara på sin platsseplats 1 vara som bortblåstvara (o­förklarligt) försvunnennär ridån gick upp var plötsligt all hennes nervositet som bort­blåst vara som en omvänd handvara helt förändradi större sällskap är han stel och o­bekväm men bland vänner och kolleger är han som en om­vänd hand vara som en öppen bok vara öppen och o­förbehållsamsom liten var han som en öppen bok, och man såg direkt vad han tyckte och tänkte vara som förgjort vara helt hopp­löstdet var som förgjort att få honom att be om ur­säkt vara som klippt och skuren för ngtvara mycket lämplig för ngthan var som klippt och skuren för rollen som klassisk västernhjälte sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötland3i förb. med subst. o.d. kunna klassificeras som ngn/ngt; i ut­tryck som an­ger till­hörighet till viss typ, klass, art etc. Nollvalen är ett dägg­djurmask­rosen är en korg­blommig växtspec. i ut­tryck som an­ger yrkehan är lärareäv. i fråga om viss bestämd till­hörighet el. identitetskatte­frågan är det största problemet för regeringenNN är mördarendet är redan aprildet var bara Pelle som slog i­gen dörrenfrågan är om han har rättdet var meningen att över­raska digatt på­stå något så­dant vore att gå för långttvå plus tre är femsärsk. i konstruktion med genitivden cykeln är Pellesvara ngn/ngt, vara ngns/ngtssedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform is (pres.) Subst.:vbid1-386937varande Att vara eller icke vara, det är frågan.Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C.A. Hagberg 1847-51) Vore är en s.k. konjunktiv­form som an­ger att något bara är tänkt, inte verkligt: jag önskar att hon vore här. Konjunktivformer av verb var länge vanliga i svenskt skrift­språk men nu finns bara, ut­om vore, ett par stycken kvar i standardspråket: leve, finge, kan­ske ginge, men sällan bure, flöge, sprunge etc. I vissa dialekter är konjunktiv dock fort­farande en levande kategori.  Jämför stilruta för leve.
5va`ra verb ~de ~t var·ar1pågå under viss (bestämd el. o­bestämd) tid; om verksamhet, handling, ut­veckling o.d. tid.JFRcohyponymfortgå mötet varade till mid­nattjobbet varade sex månaderregnet varade i timmaräv. om (stadig­varande) egenskap, till­stånd o.d.bestå deras vänskap varade livet utnu är hon glad i­gen – så länge det nu vararäv. mer el. mindre skämts.nu är festen slut, men det var roligt så länge det varadesärsk. i fråga om kvalitet; om förbruknings­vara o.d.stå sig mjölken varar längre i kyl­skåpäv. i fråga om mängd o.d.förslå, räcka pengarna varar inte länge för en småbarns­familjvara TIDsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. vara; av lågty. waren med samma betydelse; besl. med 4vara 2ut­söndra var med.sese3var såret började varavarasedan 1667till 3var Subst.:vbid1-386941varande (till 2)