SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ve`dernamn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en veder|­namn·etsär­skiljande, namnliknande ut­tryck som an­vänds till­sammans med ett för­namn och ofta har till­kommit som beskrivning av viss egenskap, händelse etc. som är förknippad med personen i fråga histor.språkvet.SYN.synonymtillnamn ”Hårfager” i ”Harald Hårfager” är ett vedernamnibl. särsk. om smek­namn el. ök­namnsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. viþernamn, till 1vid och namn