SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ver`kmästare substantiv ~n äv. vard. verkmästarn, plur. ~, best. plur. verkmästarna verk|­mäst·ar·en(högre) arbets­ledare i fabrik eller verk­stad tekn.yrk.sedan ca 1750 i sin nuv. bet.jfr fornsv. värkmästare ’skråföreståndare’, av lågty. werkmester; den nu­tida bet. av ty. Werkmeister