SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ve`terligt adverb vet·er·ligtvanligen i förb. med pron. i objekts­form enligt vad som är känt NollJFRcohyponymveterligen mig veterligt till­verkas inte preparatet i Sverigesedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. viterlikt