SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vett`a verb vette vettat, pres. vetter vett·ervara vänd åt visst håll etc. rum.ett vardags­rum vars fönster vette ut mot havetäv. bildligthans yrke har en sida som vetter åt juridikenvetta mot/åt ngtsedan förra hälften av 1400-taletHeliga Birgittas uppenbarelserfornsv. vita; urspr. samma ord som veta, med urspr. bet. ’se åt’ Subst.:vbid1-390050vettande