SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vett`villing substantiv ~en ~ar vett|­vill·ing·envett­lös person psykol.yrk.hon körde som en vettvilling genom stanvettvillingar som bara förstörsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vitvillinger; till vett och vill