SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
viaduk´t substantiv ~en ~er via·dukt·enväg­bro över land vanligen över annan väg, järn­väg el. dal­gång trafik.sedan 1836modern bildn. till lat. vi´a ’väg’ och duc´tus ’ledning’; jfr akvedukt, reducera, via