SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vibran´t substantiv ~en ~er vibr·ant·enspråk­ljud som bildas genom att ett rörligt organ i mun­hålan sätts i dallring språkvet.JFRcohyponymtremulant 2 både bakre och främre r-ljud kan vara vibrantersedan 1934till vibrera