SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vibra´to substantiv ~t ~n vibr·ato·nasnabb följd av små regel­bundna höjningar och sänkningar av grundtonsfrekvensen på en och samma ton; vid sång el. spel, särsk. av stråk­instrument musikvibratot an­ses ge tonen en mer levande och personlig prägelsedan 1835av ita. vibrato med samma betydelse; till vibrera