SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vil`dhavre substantiv ~n vild|­havr·enflyg­havre el. sand­havre bot.så sin vildhavrevara till­sammans sexuellt med många o­lika kvinnorom man, innan han stadgar sig i ett fast förhållandengt skämts.det var slut på leken nu, han hade sått sin vild­havre och blivit en vuxen man sedan 1640