SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
violi´n substantiv ~en ~er viol·in·enett mindre stråk­instrument med ofta högt ton­läge och ljust vibrerande klang huvud­instrumentet bland stråk­instrumenten, liknande en åtta i formen ngt formelltmusikSYN.synonymfiol förstaviolinspela violinBachs konsert för två violineräv. om violan (samt violinen och violon­cellen som grupp)i sammansättn. violinfamiljenaltviolinsedan 1688: (i formen fiolin); 1758 i formen violinav ita. violino med samma betydelse; diminutiv till viola; jfr fiol