SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vis adjektiv ~t ●som har stora in­sikter på många om­råden vanligen genom erfarenheter el. studier under ett långt liv admin.psykol.JFRcohyponymklok 1cohyponymerfarencohyponymlärd 1 en vis gammal kvinnalyssna till en vis gammal mans råd○äv. om handling o.d.ett vist beslut○äv. försvagat, ibl. med ton­vikt på erfarenhetvis av skadan satsade han på säkra papperde vises stensesten tre vise mänse1man 1 sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. vis ’kunnig; klok’, urspr. ’som har sett’; besl. med veta, 2vis Vis, o människa, det blir du först, när du hinner till de aftonsvala höjders topp, där jorden överskådas.Verner von Heidenstam, Vid vägens slut (i Nya dikter, 1915)
2vis substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en vis·et●vanligen i konstruktion med prep.på sär­skild form i vilken ngt äger rum eller finns till om abstrakta före­teelser, särsk. förlopp e.d. NollJFRcohyponymsätt 2 på vilket vis är han sjuk?kalops på skånskt vispå det gamla vanliga visetpå ett vis beundrar hon honom än­dåså­dana problem löser hon på sitt eget visinte på (några) villkors visel. på inga vill­kors visunder inga om­ständigheter​ han kunde inte på några vill­kors vis förstå hur någon kunde stjäla blommor från en grav­plats på inget/intet visinte alls​ Blev du besviken? – Nej nej, på intet vis! på sätt och vissesätt 1 på så visja­såuttr. för allmänt, neutralt konstaterande​ Jag städar i morgon i stället. – På så vis sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. vis; gemens. germ. ord, urspr. ’ut­seende; beskaffenhet’; av samma urspr. som 1vis