SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
viss adjektiv ~t 1ej predikativt an­given eller bestämd admin.en viss herr NN opponerade sigen viss ung dam söker dighan hade att in­finna sig på en viss dag och platsäv. i fråga om grad, mängd el. storlekinte o­betydlig sesenågon 2 i viss mån har du rättåt­gärderna har redan haft viss effektför tjänsten fordras viss erfarenhetäv.som man inte närmare kan eller vill precisera om ngt speciellt el. o­definierbart av vissa skäl kunde han inte kommai viss mening hör ock­så idrotten till kultur­liveten viss potentatsepotentat ett visst ställeseställe 1 ha något visstha ngt speciellt intressant eller lockandevard.han är kan­ske inte snyggast, men han har något visst sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vis(s) ’viss; säker; på­litlig’; gemens. germ. ord, besl. med veta 2vanligen predikativt som man säkert vet finns el. kommer att finnas; om (abstrakt) före­teelse ngt högt.admin.komm.JFRcohyponymotvivelaktig NN kommer att vinna, det är visst och santsedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)3vanligen predikativt som känner sig full­komligt säker på ngn kommande ut­veckling e.d.; om person admin.komm.segervisstrosvisshan kände sig viss om fram­gångdu kan vara viss om att jag kommer att hjälpa digviss om ngt/SATSsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)