SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1voka´l adjektiv ~t vok·alsom har att göra med rösten särsk. vid sång musikvokalmusiksångerskans bländande vokala tekniksedan 1680av lat. voca´lis med samma betydelse, till vo´x ’röst’; jfr advokat, provocera
2voka´l substantiv ~en ~er vok·al·enspråk­ljud som bildas med fri passage genom mun­hålan och svalget och som ensamt kan bilda stavelse språkvet.JFRcohyponym1konsonant vokalljudbindevokaländelsevokalkorta vokalerlånga vokalervokalerna ”a” och ”å”han ut­talade vissa vokaler lite nasaltäv. om mot­svarande skriv­teckenbakre vokal vokal som ut­talas med tung­ryggen höjd mot bakre delen av gomment.ex. ”a”, ”o” el. ”å”främre vokal vokal som ut­talas med tung­ryggens högsta punkt långt fram i munnent.ex. ”i” el. ”e”hård vokal bakre vokalej som fackmässig beteckningmjuk vokal främre vokalej som fackmässig beteckningorundad vokalvokal som bildas utan rundning av läpparnaom t.ex. ”e” och ”i”rundad vokalvokal som bildas med rundade läpparom t.ex. y och ösluten vokalvokal som artikuleras med tungan nära gommeni svenskan ”i”, ”y” el. ”o”öppen vokalvokal som artikuleras med låg tungställning som inte hindrar luft­strömmenom t.ex. ”a”sedan 1619av lat. (litt´era) voca´lis med samma betydelse; jfr 1vokal