SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vrist substantiv ~en ~er vrist·enböjligt parti mellan foten och under­benet anat.JFRcohyponymankelcohyponymfotled vristskadahöga vristerstuka vristensvarta skor med remmar över vristenhan fick prakt­träff med vristen och mål­vakten hade inte en chanssedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. vrist; gemens. germ. ord med grundbet. ’vridning’; besl. med vricka, vrida