SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vål`dföra verb våldförde våldfört, pres. våldför våld|­för·devanligen refl. och med prep. ut­öva våld mot ngn/ngt, och där­igenom över­träda el. kränka ngt komm.samh.våldföra lagarnavåldföra sig på fattigt folks mänskliga rättigheterspec.begå våld­täkt mot soldaterna våldförde sig på de kvinnliga flyktingarnavåldföra ngt, våldföra sig på ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. valdföra Subst.:våldförande