SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
´bel substantiv ~n väblar väbl·arunder­officer med upp­gift att över­vaka ordningen bland manskapet histor.mil.yrk.fältväbeläv. ngt ut­vidgatslottsväbelsedan 1618; 1535: vefflere, plur.av ty. Webel, Feldwebel med samma betydelse