SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
väcka upp´ verb väckte väckt, pres. väcker väck·eräv. fast sammansättn., seuppväcka väcka till liv från sovande (el. ngn gång dött) till­stånd fysiol.han väckte upp dem mitt i nattenJesus väckte upp dödangn gång äv. med avs. på känsla e.d.filmen väcker upp starka känslorväcka upp ngn/ngtsedan 1932Subst.:vbid1-899195uppväckande, vbid2-899195uppväckning