SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1vän´ substantiv ~nen ~ner vänn·en1person som (viss) annan person känner väl och hyser till­givenhet för och tillit till och som han/hon vanligen inte är släkt med psykol.sociol.yrk.JFRcohyponym2bekantcohyponymkamratcohyponymsläkting barndomsvänbrevvänflickvänhjärtevänen god vänen kär vänen tro­fast vänen ny­funnen vänhans bäste vänen nära vän till hans faren gammal vän till hennevänner och bekantavänner för livetsläkt och vännervi hälsar våra norska vänner väl­komnade löste barnpassningsproblemen med hjälp av vänner och grannarså här vänner emellan kan vi väl vara upp­riktigaäv. om person som man mest um­gås med i visst samman­hangvanligen i sammansättn. JFRcohyponymkollega affärsvänpartivänäv. bildligt om annat än personervåra fyr­fota vännerhan var inte vän med bollen den dagenstolparna är mål­vaktens bästa vänneräv. som ömt el. kärleks­fullt till­talskynda på, lilla vän!gråt inte, vännen min!ngns vän, vän med ngn/ngt, vän till ngn, ngra är vänneren vän i vikenen hjärte­vänvard., ngt åld.hon satte in en kontakt­annons i hopp om att träffa en vän i viken falska vännerord på främmande språk som liknar ord på det egna språketmen betyder ngt helt annatsåta vänner förtroliga vännerofta iron.de tidigare så bittra fienderna är nu­mera såta vänner sedan 1000-taletrunsten, Bro, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform uin, fornsv. vin, ven, vän; gemens. germ. ord, nära besl. med lat. ven´us ’behag’, se veneration 2person som an­ser (viss) före­teelse vara värd att ägna sig åt eller stödja psykol.sociol.yrk.JFRcohyponymsympatisör djurvänreformvänvän av ordningtill­växtens vännerhon är ingen vän av hårda tagngts vän, en vän av ngtsedan 1839
2´n adjektiv ~t mild och vacker särsk. om ung kvinna ngt högt.admin.psykol.han betraktade ömt den väna varelsen vid sin sidasagan om den väna Snövitvän (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. vän ’fager’; bildn. till vån