SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
vän`ta verb ~de ~t vänt·ar1(under viss tid) hålla sig mer eller mindre o­verksam och av­vakta (händelse)utvecklingen NollJFRcohyponymbidacohyponymavvakta väntetidväntsalvänta på spår­vagnenstå i kö och väntavänta tills regn­skuren har passeratlåt oss vänta och seäv. betr. eget handlandeofta med prep.med dröja (med att ut­föra) vänta med att svara på brevetäv. om annat än personhan har ett jobb som väntar när han kommer till­bakadu vet inte vad som väntar digvänta (på ngn/ngt/att+V/SATS), vänta (med ngt/att+V), vänta (ngn/ngt)låta vänta på sigdröjaforskning om orsaken till att landets jordbruks­områden ut­armades lät vänta på sig ända till 1980-talet vänta bara (tills ...)akta dig (när ...)som hot e.d.det här ska du få i­gen för, vänta bara tills jag får tag på dig! vänta småttsesmått sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. vänta ’vänta; hoppas; tro; ana’; bildat till vån 2vara (tämligen) säker på att komma att upp­leva viss fram­tida händelse e.d. komm.JFRcohyponymförvänta stora pris­höjningar väntas till ny­århon väntas till­baka i efter­middagsom väntat blev det förlust i borta­matchenheders­gästen stod, som man kunde vänta, i centruminvånar­antalet väntas öka till det dubbla under en trettioårsperiodresultatet blev bättre än väntatäv.se fram mot ngt (positivt el. negativt) som säkert kommer att hända veta vad man har att väntavänta ngt/SATS, vänta ngn (TID)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaSubst.:vbid1-396007väntande (till 1); väntan (till 1)