SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
värv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en värv·etmål­inriktad verksamhet vanligen av svårare slag ngt åld. ut­om i ett par ut­tryckarb.JFRcohyponymhandling 1cohyponymsysselsättning 1cohyponymförrättning i sitt dagliga värv sysslar han med personal­frågorefter välförrättat värvsedan ngt slut­förtsefter väl­förrättat värv smakade det bra med en kopp kaffe sedan mitten av 1400-taletKonung Christoffers Landslagfornsv. värf; av lågty. werf ’före­havande; yrke’; till värva