SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1väst substantiv ~en ~ar väst·enett ärm­löst, midjelångt plagg med (knäppbar) öppning fram­till vanligen av­sett att bäras inom­hus; stickat el. av tyg kläd.västfickafrackvästyllevästen broderad västen kostym med västfå (sig) ngt innanför västenfå (sig) ngt att äta eller drickafrid­störaren hade fått sig all­deles för mycket öl innan­för västen sedan 1672via fra., ita. av lat. ves´tis ’klädnad; kläder’; jfr investera, revetera, transvestism, travestera, 4var
2väst substantiv, ingen böjning 1väder­strecket som stämmer över­ens med den ned­gående solens (genom­snittliga) läge dvs. i 90 graders vinkel till nord-syd­linjen geogr.SYN.synonym1väster 1 västsidabyig vind från västibl. som konventionell beteckning på en av spelarna i ett bridge­parti e.d.Väst bjöd 3 sangsedan 1611till 1väster 2samman­fattningen av alla länder på jord­klotets nord­västra del om man tar Europa som utgångs­punkt geogr.JFRcohyponym1öst 2 korrespondenter i västsärsk. om en grupp (kapitalistiska) industri­ländervästmaktvästvärldenKinas ekonomiska kontakter med västäv. om västlig del av ngt i all­mänhetMarinkommando Västsedan 1855
3väst adverb väster särsk. sjö., meteorol.geogr.sese2väster sedan 1688