SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
väx`a verb växte, vuxit el. växt, vuxen äv. växt, vuxna äv. växta, pres. växer väx·er1ibl. med partikelntill, utan större betydelse­skillnad (genom naturlig inre livs­kraft) öka i storlek fysiol.utstr.vad du har vuxit sedan jag såg dig sist!tretton­åringen växer så det knakarhan lät håret växaäv.bli större el. mer om­fattande en växande befolkningverksamheten växte efter­handngn gång refl., för att an­ge upp­nåendet av visst till­stånd e.d.växa sig starkäv. bildligtut­vecklas och mogna hon växte med upp­giftenväxa (till)kammen växer på ngnsekam 1 tuppkammen växer (på ngn)setuppkam växa ngn över huvudetsehuvud 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. växa, vaxa; gemens. germ. ord med grundbet. ’till­ta, öka’ 2före­komma (och fort­löpande öka i storlek) om levande organism utan förflyttningsförmåga bot.i parken växer mycket rosorofta helt utan tanke på växandetamaryllisen växer vild i Peruväxa (ngnstans)ngt växer inte på träd/tränseträd sedan 1420–50S[anct] Patriks-SaganSubst.:vbid1-397483växande; växt Det kan heta både växt och vuxit. Det finns en tendens att vuxit föredras när det handlar om människor (vad barnen har vuxit sedan jag såg dem sist!) och växt när det handlar om icke-mänskliga företeelser (trädet har växt i höjden; företaget har växt).