SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
whig [wig´] substantiv ~en ~s med­lem av ett antirojalistiskt parti i Eng­land (i äldre tid) som starkt hävdade parlamentets rättigheter histor.yrk.JFRcohyponymtory i plur. ofta med tanke på hela partietwhigs var före­gångare till dagens liberala partisedan 1715av eng. whig med samma betydelse, förk. av whiggamore, beteckning på skotsk 1700-talsrebell, trol. till whig ’driva’ och märr