tryckår: 2009
y`ta
substantiv ~n ytor
yt·an1yttersta skikt av ngt
som begränsar företeelsen i fråga mot omgivningen
NollJFRcohyponymutsida
vattenytaen blank ytaen matt ytaen slät ytaen skrovlig ytaett bröd med krispig yta○spec. om vattenytaoljan hade flutit upp till ytan○äv. bildligt i uttryck för vad som är synligt (och inte synligt)stämningen var hjärtlig, men under ytan anades motsättningarhans framställning skrapade bara på ytanpå stormötet kom missnöjet upp till ytanen yta (av/på ngt)ha nerverna på ytansenerv 2
vilja försvinna från jordens ytasnabbt vilja försvinna
han kände rodnaden stiga över kinderna och ville bara försvinna från jordens yta
sedan ca 1640bildn. till ut
2storlek som kan mätas i längd och bredd
men inte i djup el. tjocklek
geogr.mat.SYN.synonymarea
JFRcohyponymrymd 2
ytviddsegelytatomtytaen yta av sju hektarhöghus sparar yta○äv. om visst områdeskapa fria ytorförsvara landets gränser och ytaen yta (av/på MÅTT)sedan 1763
