SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
y`va sig verb yvade yvat yv·arbli yvig åld; mindre brukl.komm.yva sigsedan 1682sv. dial. yva ’breda ut’, yva sig ’burra upp sig (om fåglar)’; nära besl. med no. uv ’ngt som tar upp ut­rymme i o­nödan’