SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
å`kalla verb ~de ~t å|­kall·arsöka bi­stånd hos eller kontakt med viss gudom el. annan över­naturlig makt komm.relig.åkalla en högre maktåkalla den heliga Guds moderhan svor och åkallade alla under­jordens makteråkalla ngn/ngtsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. akalla; jfr kalla Subst.:vbid1-399208åkallande; åkallan