SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ål`derman substantiv ~nen åldermän, best. plur. åldermännen ålder|­mann·enledare för by­samfällighet i det gamla bonde­samhället; vanligen vald för ett år histor.jordbr.samh.yrk.JFRcohyponymbyfogdecohyponymbyäldste äv. om ledare in­om skrå, gille e.d.ibl. skämts. om den äldste i viss gruppregeringens ålderman, den 66-årige NNsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. alderman; av lågty. olderman med samma betydelse, till older ’äldre’; jfr äldre